Rädda världen, hjälp en flicka!

Det pågår ett projekt som heter The Girl Effect som jag tycker är väldigt tufft.

Se filmen och kolla in hemsidan för att se hur du kan hjälpa till att rädda världen.

Rolig brevfot...

Jag fick ett mail med en rätt rolig brevfot.
Även om systemet inte kommer komma igång förrän om ungefär ett år, om vi inte lyckas stoppa det, så är det rätt roligt att se nedanstående i mail en får:

Hej FRA!
Det finns ingen anledning att läsa mitt mail. Jag har ingenting att göra med al-Takfir wa al-Hijra, al-Jama'a al-Islamiyya eller ETA. Jag har aldrig gjort Hadjdj eller tillverkat en molotovcocktail, jag vet knappt ens vad Al-Khaliq betyder. Men tack för visat intresse!

PS. Terroristattacker kommer knappast att planeras över okrypterade mail. Sabba FRA-lagen på www.hejfra.se

Ny Kärlek: Eko-pojkband!

Sydsvenskans webb-tv har precis gjort ett inslag om EkoBoys, parodipojkbandet från Ekosystemteknik på Lunds Universitet. Och jag har förälskat mig.

Brevsvar

Jag fick till slut ett svar, vet dock inte om jag är nöjd..

Ref. UD2008/19208/MK-U


Tack för Ert brev till utrikesministern. Utrikesministerns kansli har bett UD:s Afrikaenhet att besvara brevet.

Skyddet för de mänskliga rättigheterna är en av de viktigaste utrikespolitiska prioriteringarna för den svenska regeringen. Mänskliga rättigheter skall gälla för alla överallt oavsett sexuell läggning och könstillhörighet. Regeringens menar att all lagstiftning eller praxis som innebär diskriminering av HBT-personer är oacceptabel.

Den svenska regeringen bedömer att frågan om HBT-personers rättigheter i Gambia, särskilt i ljuset av den senaste händelseutvecklingen som Ni relaterar i Ert brev - är så allvarlig att den bör diskuteras centralt på EU-nivå i Bryssel, något vi föreslagit. Sverige har även i EU-kretsen understött ett förslag om en skarp protest mot presidentens utfall. Dessutom har Sverige föreslagit EU:s ordförandeskap att frågan om de mänskliga rättigheterna i allmänhet i Gambia och HBT-personers mänskliga rättigheter i synnerhet tas upp på EU:s Afrikaagenda snarast.
Det är regeringens förhoppning att Sveriges hållning i frågan kommer leda till ökad respekt för HBT-personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna i Gambia.
Stockholm den 17 juni 2008

Vänliga hälsningar,


Andreas Magnusson, UD-AF
08-405 1092 eller 0709-79 8006

Mina förhoppningar om onsdag!

Det är så här jag hoppas att det blir på onsdag.



Om inte Fredrik vågar så hoppas jag Birgitta Ohlsson gör det och att hon lyckas få med sig alla alliansens riksdagsledamöter som tror på frihet och mänsklig integritet.

På onsdagkväll vill jag se på nyheterna hur allianspolitiker trycker avslag och ställer sig på sina stolar.

Ministern som inte bryr sig..

Den 24:e maj skickade jag öppet brev till Utrikesminister Carl Bildt (publicerat på MANA samt skickat till Carl Bildt genom h*ns kontaktsida på Utrikesdepartementets hemsida). Jag har fortfarande inte fått svar på det och Jag undrar om det kan bero på att ministern inte vet vad h*n ska svara eller för att h*n precis som h*ns regering, inte på allvar är intresserad av hbtq- människors rättigheter.

Idag gjorde jag en koll på olika hemsidor:

* Utrikesdepartementet som skrev om ministerns efterfest med Charlotte Perelli, men inget om Gambia.

* Utrikesdepartementets reserekommendationer som fortfarande inte uppdaterats med Gambia.

* Carl Bildts Blogg där h*n skriver om Eurovision inte bara en, utan även två och tre gånger, men såklart inte ett ord om Gambia.

* MANA där Carl Bildt inte svarat.

Jag undrar vad som ska krävas för att ministern ska ta situationen på allvar. 

Skamligt!

Greenpeace Rockar!

Greenpeace driver just nu en kampanj Carlgrens bilar - EUs klimatvärstingar som försöker sätta krav på Andreas Carlgren, att h*n ska göra Sveriges bilproduktion från EU's värsta till EU's bästa.

Greenpeace påstår på sin sida att Andreas Carlgren har motarbetat kraven på långsiktigt utsläppskrav för bilindustrin. Skönt att läsa på regeringens sida att Minister Carlgren ska på rådsmöte om bland annat miljökraven på biltillverkning. Synd bara att Carlgren driver en svagare linje än det ursprungliga förslaget.

Skriv på och delta i Greenpeace kampanjen på denna länken.

Och för alla som tvivlar över internetkampanjers relevans vill jag slänga in en länk till "Green my apple" som var/är greenpeace kampanjen som utmanar Apple att bygga världens klimatsnällaste datorer. Vilket fått Apple att lägga om produktionen och börja ta klimatfrågan på allvar.

Polistaxi, bara för "brottslingar"?

Den högsta chefen för Skånes poliser, Eva Årestad-Radner granskas nu av åklagare för att h*n eventuellt har missbrukat sin ställning uppger Sydsvenskan.

"Det var i fredags kväll som länspolismästaren och hennes make Holger Radner, tidigare polismästare i Lund, fick skjuts med polisbil 3917 till doktorspromoveringsfesten vid Lunds Universitet." (skriver Joakim Palmkvist i sin artikel)

Visserligen påpekas i artiklen att transporten bara innefattade 500m fågelvägen. Polisens informationsdirektör Lars Förstell tycker att det är tradition att den som representerar polisen kommer i ”målad bil” till promoveringsfesten.

Jag förstår inte riktigt hur det kan vara okej, tradition eller ej, att en tredjedel av de som ska skydda oss från våld, hot och samtidigt hålla ordning agerar taxi åt chefen och dennes partner.

Oavsett hur okej det är eller inte är med fåniga polistraditioner som slösar på vår säkerhet ställer denna historien mig inför ett antal frågor.

Hur ska vi tänka när vi ser polisen?

Nu när vi vet att polisen inte bara transporterar brottslingar eller deras offer? 

Kan jag få åka gratistaxi?

Ska jag ringa 112 nästa gång jag är sen till tåget?

Vad ska jag tänka nästa gång jag inte kommer fram på 112?

Det har hänt mig flera gånger, är det för att växeln är upptagna med "taxiresor" åt polis-, brandkårs- och sjukvårdschefer?

Spelar könet någon roll?

Hade det här ens uppmärksammats om länspolismästartiteln fortfarande tillhört en "man"

Varför ska vi behöva försöka vara bra föräldrar?

Tittade in på Michell's blogg Objektivet och jag och fick se en helt absurd bild. Jag måste säga att det är skönt att vi inte längre behöver bry oss om att vara bra föräldrar som har uppsikt och god kontakt med våra barn, det finns ju barnkoppel. 

(Tack för lånet av bilden Michell.)

Fast när jag tänker efter vill jag nog hellre bli en god förälder än att dra runt min unge i ett koppel. För övrigt måste jag påpeka att jag tolkar bilden som att barnet hänger lite med huvudet. H*n tycker nog inte alls det är så skoj att vara kopplad, snacka om förnedrande.

Sist i denna nattliga session bloggande vill jag tipsa folk som gillar snygga bilder och en inte så objektiv synvinkel att kolla in bloggen Objektivet och jag:

"ALLTID SETT UR KAMERAOBJEKTIVET. SÄLLAN UR EN OBJEKTIV SYNVINKEL"

hyresrätt vs bostadsrätt = Segregationsproblem?

I dagens Sydsvenskan skriver Britt-Marie Bergström att ombildandet från hyresrätter till bostadsrätter är verkar bli större i Malmö i år än det någonsin varit tidigare. På grund av detta har Comicon konstaterat: ...att politik är svårt ibland, detta för att det är orimligt att försöka minska segregationen genom att höja hyrorna i attraktiva områden. Comicon tycker att den så kallade Malmömodellen är konstig och jag kan inte annat än att hålla med.

Att försöka motverka pengahungriga människors habegär genom att ge dem lite mer vinst är inte lösningen på problemet med segregationen eller bostadsrättsombildandet. Det är som att säga till en unge att h*n får ta lite extra tårta på kalaset om h*n inte köper en bakelse efteråt. Problemet är bara att ungen sakta med säkert kommer att vänja sig vid en större bit tårta och sen tillslut vara så sockersugen att h*n ändå går och köper en bakelse.

Och det verkar ju uppenbarligen som att min ovanstående teori är rätt eftersom Malmös byggkommunalråd Anders Rubin (s) i artikeln sägs tycka att ökningen visar att Malmömodellen inte hjälper. Grattis till insikten Anders, att skapa möjlighet för segregering löser inte problem med segregering. Precis på samma sätt som problemen med rika vill ha mer inte löses av ytterligare möjligheter för rika att tjäna mer pengar.

Så frågan är ju nu vad som kommer att göras åt saken?
Kan politiker ge sig in och förhindra transaktioner mellan människor, ska politiker lägga statliga resurser på att förhindra ombildningar till bostadsrätter?
Nej, jag tycker inte det. Jag tycker att politikernas energi skall ligga på att bygga nya bostäder och se till att alla de som bor i Malmö utan möjlighet till eget boende har möjlighet att få ett eget boende. Jag har inget emot bostadsrättsföreningar, jag gillar demokrati och när beslut om folks vardag ligger nära dem. Problemet är att inte alla i dagens samhälle har möjlighet att ha en egen del i en bostadsrättsförening eller hyreskooperativ samtidigt som regeringen tagit bort alla incitament för att bygga hyresrätter.

De tre styrande partierna i Malmö är överens om att det måste byggas mer, men hur ska det göras om byggföretagen inte vill då de förlorar för mycket på affären. Nej, fler bostäder åt folket, av alla typer. Just nu ser jag bara en lösning, Byt regering NU!

Problemet med synen på sig själv!

På den internationella dagen mot homofobi, den 17:e maj, debatterade jag mot en representant från Ung Vänster och en från Moderata Ungdomsförbundet (MUF) på den folkfest mot homofobi som annordnades i Folkets Park. Det var en lugn och sansad debatt som mer hade formen av en frågestund än en debatt. Som ett sidospår kan jag här berätta att det tragiskt nog bara var Ung Vänster, MUF och Grön Ungdom av de partipolitiska ungdomsförbunden som skickat talare och debattörer, men det är inte det som den här bloggen ska handla om.

På frågan om vad vi som ungdomsförbund gjorde för att internt jobba med normer och strukturer inom våra förbund var det bara personen från Ung Vänster som hade lite jobbigt att svara. Kanske för att Ung Vänster inte är kända för sitt normkritiska arbete, utan snarare bristen på kunskap. Personen från Ung Vänster gav ett lite luddigt famlande svar men klarade det ändå rätt bra. H*n visade att de i alla fall har börjat tänka på saken, vilket är ett gott steg på vägen.

Den unga moderaten däremot svarade självsäker som få, att de har inget sådant arbete för de ser alla på individnivå och jobbar på individnivå. Då kunde jag inte längre hålla mig till frågestundsordningen utan frågade snällt ungmoderaten och moderatorn om jag fick ställa en fråga. “Så då menar du att det inte finns några som helst normer inom MUF?” Svaret jag fick var “Nej, det finns det inte.”

Tänk vad skönt att tillhöra normen så mycket att en inte ens reflekterar över att det finns folk som kanske tycker som mig men inte vill eller kan vara med i min organisation för att de inte känner sig hemma där. Tänk vad skönt att aldrig behöva se strukturer för att allting ju är på individnivå, Och tänk vad skönt att varenda gång någon säger något fel eller kränkande så är det den personen som är dum, och sen nästa, och nästa och nästa…

Det måste vara frustrerande som avvikare i MUF att behöva ta alla diskussioner om normer, strukturer och ojämlikhet med varje individ var för sig. Istället för att kunna belysa normen och strukturen som gör att folk beter sig som de gör. Jag skulle bli väldigt trött i huvudet av att behöva ha samma diskussion med några tusen personer. När jag väl hade varit klar hade omflyttning inom organisationen och nya medlemmar som kommit till orsakat att jag fått börja om igen. Snacka om effektiv metod för att avväpna och isolera de som inte passar in.

Anledningen till att jag skriver det här nu är för att jag precis hamnade i en diskussion på Grön Ungdoms interna debattforum. Där menade en person att en motion gått igenom på GU’s Riksårsmöte bara för attt den innehöll ordet queer och folk inte vågade annat än att vara positiva. Det var där jag insåg vad problemet var i Grön Ungdom.

Vi har länge varit positiva till ordet queer och vi har länge jobbat med homo-, bi-, trans- och queervänlig politik. Kan det vara så att vi har varit för dåliga på att titta på oss själva? Att vi i arbetet med att driva en queer politik utåt tagit för givet att vi är en queer organisation? I en undersökning som gjordes förra året i Grön Ungdom var det inte så många som svarade. Men av de som svarade hade 75% någon gång kännt obehag på en aktivitet. När jag skrev motionen som låg bakom undersökningen så var det ungefär det här resultatet jag trodde vi skulle få. Men många blev chockade.

Här sitter jag nu, på tåget på väg till ett möte i Helsingborg, och funderar på hur jag ska göra för att ännu tydligare lyfta frågan om normer och strukturer inom mitt eget förbund. Jag vill inte att vi som ungmoderaterna ska gömma oss bakom en skröna och fortsätta ignorera normer och strukturer som i längden är skadliga för organisationen och dess medlemmar.

Moderata Ungdomsförbundet hävdar att de inte har några problem med normer och strukturer för att de ser allt på individnivå. Grön Ungdom tar inte itu med sina normer och strukturer för att de driver en så queer politik.

Frågan är vad som är värst?

Have you ever had a Gay fantasy?

Vid danske kronprinsen Fredriks besök på island ställde en  elev frågan: Har du någonsin haft en bögfantasi? Kronprinsen och kronprinsessan skrattade generat och berömde eleven för att det var en bra fråga. Medan  premiärministerns fru dumförklarar eleven och tycker att han ska slå upp ordet i en uppslagsbok.

Otroligt pinsamt att kvinnan ger sig på eleven sådär för att rädda ansiktet, Kronprins Fredrik måste i slutet av filmen dra iväg tanten.  Jag kan lova att hon aldrig ens tänkte tanken att den unge eleven inte försökte göra sig lustig utan kanske undrade för att "han" var nyfiken, eller själv har "homosexuella" fantasier. Det är ju trots allt liberala island vi pratar om.

Jag tycker däremot att den danske kronprinsen sköter sig bra i situationen. 

Dags att revidera transpolitiska manifestet!

Dags att revidera transpolitiska manifestet!

TT rapporterar idag om en 12-årig Australiensk "flicka" som nu genom ett domstolsbeslut har fått tillåtelse att stoppa sin pubertet. Samma sak som den 14 – åringen jag talade om i lördags vill göra.

Den unga killen (som TT och sydsvenskan gör misstaget att kalla "flickan") har precis påbörjat behandling med pubertetshämmare, dvs mediciner som stoppar puberteten tillfälligt så länge en tar dem.

Grön Ungdom kräver inte att ungdomar ska få tillgång till pubertetshämmare, den tekniken var det inte tal om i Sverige när vi skrev vårt transmanifest. Det är dags för oss att revidera det manifestet. Samtidigt som det är dags för Sveriges regering att se till att de ungdomar som känner sig födda i fel kropp kan få snabb vård och snabbt tillgång till pubertshämmande mediciner. När de sen klarat sig igenom utredningen och bevisat att de är män eller kvinnor precis som de känner så kan rätt könshormoner sättas in så att den unge transsexuellas första pubertet blir den som den skall gå igenom.

Därmed hade vi sluppit mycket av de saker som är direkt skadliga för unga transsexuellas psykiska hälsa.

Grön Ungdom kräver även att andra unga transpersoner skall få rätt till vård. Men för det krävs en lagändring. Det gör det inte för att unga transsexuella ska få pubertetshämmare och den vård de enligt svensk lag har rätt till.

Heja Australien!
Förhoppningsvis kommer vi snart efter.

Varför gör du ingenting herr Bildt?

Öppet brev till utrikesminister Carl Bildt och den alliansledda regeringen.

När ni tillträdde som Sveriges regering talade ni fint om hbt-frågor. Om hur ni skulle ta krafttag och värna om hbt-personers rättigheter, i Sverige och utomlands.

När ni den 13 februari 2008 presenterade Utrikesdeklarationen 2008 (UD 08:003)  fortsatte ni berömma er själva och lova att jobba aktivti i frågan:
Regeringen har under det gångna året regelbundet markerat sitt stöd i samband med
manifestationer för HBT-personers rättigheter. Vi kommer även i fortsättningen att medengagemang verka för att främja respekten för dessa rättigheter. (sidan 14)

Sveriges utvecklingssamarbete ska präglas av kvalitet och effektivitet.
Fattigdomsbekämpningen, bl.a. i Afrika, måste ses i ett brett perspektiv som inkluderar stöd
till demokrati, mänskliga rättigheter, ett livskraftigt civilt samhälle, god samhällsstyrning,
säkerhet och uppbyggnad av marknadsekonomiska strukturer. (sidan 18)

Och sist men inte minst:
Regeringen välkomnar att FN:s generalförsamling på initiativ av Europeiska unionen för
första gången sedan 1977 har antagit en resolution mot dödsstraffet. (sidan 14)

Var är era reaktioner nu?
Vad tänker ni göra åt att en galen man, en president, som tror sig kunna bota HIV med förbön utlyst att alla homosexuella måste lämna Gambia inom 24 timmar annars kommer de bli halshuggna? (Källa: SVT) Vart är era reserekommendationer som uppmanar HBT-personer att inte resa till Gambia, där presidenten kräver att alla hotell skall kasta ut homosexuella gäster?

Jag trodde 2006 när ni tillträdde att ni skulle ta krafttag, att allt prat om socialdemokraternas slapphet och alla löften om agerande inte bara var tomt valsnack. Därför undrar jag nu utrikesminister Bildt;
Vart är ert engagemang?
Vart är era snabba insatser?

Hur tänker du, utrikesminister Bildt och din regering agera i frågan om ännu ett land där dödstraff för homosexuella nyttjas, där presidenten uppmanar och hotar till halshuggning av homosexuella?

Ett land där hotell som låter homosexuella få hyra rum förlorar sin rätt att bedriva sin verksamhet?

För om inte mänskliga rättigheter och människors liv ligger er varmt om hjärtat, så har ju alltid företagens frihet det. 

/ Chris Jonasson
Ung grön med intresse för mänskliga rättigheter och queerfrågor.
http://chrisipolitiken.blogspot.com

----

EDIT: Jag trodde verkligen att Sveriges regering var mer intresserad av mänskliga rättigheter än att göra sig lustiga över franska golfbilar i direktsänd "Schlagertv", men jag hade tyvärr fel. Istället för att agera i Gambiafrågan var Utrikesminister Bildt nämligen i Belgrad och pratade i kommentatorsbåset om en ska tro SVT's sändning. Direkt pinsamt och skandalöst.

Vad är det för mening att ljuga?

Jag blev mycket upprörd när jag läste Sara Nilssons artikel på www.qx.se om Bukarest Gayfest 2008. Jag kan förstå att en svensk hbtq-journalist vill skapa rubriker och hamna på löpen i hbtq-media. Men kan inte det göras med bakgrundskoll, fakta och sanning, så är det kanske inte värt det.

Vad är det då i Sara Nilsson artikel jag reagerat på?
"Först 2001 i samband med att vi gick med i EU fick vi efter mycket lobbying igenom en lag om förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning."
Rumäninen gick med i EU 2007.
"År 2006 möttes pridedemonstrationen av tusentals aggresiva motdemonstranter och 10 personer fick föras till sjukhus."
Sara Nilsson och Qx.se glömmer skriva att polisen det år jag var där, 2006,  gjorde ett stort arbete med att skydda paraden 2006. Att vattenkanoner användes mot motdemonstranter och att Pansarbilar skyddade paraden mot de "bomber" och ägg som kastades. Samt att de som blev anfallna inte blev det under paraden utan i många fall efter paraden på kvällen på väg till och från fester. Istället skriver ni så att det verkar som att tusentals galningar anföll paraden.

Det är när jag läser artiklar som denna som jag blir mörkrädd.
Varför målar skribenter/journalister och Qx upp en så mörk bild av omvärlden?
Varför görs det ingen bakgrund och fakta kontroll som i resten av media?

Hur ska vi kunna räkna med att det som står i "gaymedia" går att lita på när sådana här artiklar publiceras. Hur ska vi kunna agera och reagera när den "sanning" vi får inte ens har kollat sin egen fakta utan bara vill skriva sensationellt?

Nej Sara Nilsson, h*ns kollegor och gaymedia, nu får ni ta er i kragen. För om inte ni kollar era källor och er bakgrundsinformation, vem ska vi då vända oss till för sanningsenliga nyheter om Queervärlden.

---

EDIT: Jag kan nu medela att mina vänner i Rumänsk media menar att årets Bucarest Gayfest varit lugn och utan incidenter. Skönt tycker jag.

Internationella Dagen mot Homofobi! 17 Maj

Imorgon är det 18 år sedan Världshälsoorganisationen (WHO) strök homofobi ur listan med sjukdomar. Detta firas för fjärde gången världen över av folk som vill verka mot homofobi. 

I Malmö kommer detta att firas med en Folkfest mot homofobi i Folkets Park från klockan 16.oo till 20.00. Det blir tal, musik, poesi, dragshow, queertango och genderbending.

Själv ska jag tala för Grön Ungdom och planerar att hålla ett tal om hur vi i kampen mot homofobi inte för glömma att kämpa för andra grupper som står utanför den trånga heteronormen, Transsexuella och Transpersoner. Queerpartiet de Gröna är ju så vitt jag vet det enda parti i Sverige som antagit ett transprogram med ett antal krav på förbättringar för transpersoner och transsexuella.

Här är mitt tal som jag håller kl 19.00 i Folkets Park på "Folkfest mot Homofobi"

Vilken underbar dag, 18 årsdagen.

Det är 18 år sedan världshälsoorganisationen avskrev homosexualitet som sjukdom. Det är en 18årsdag som jag tycker är värd att fira. Mycket har hänt i Sverige under de här 18åren.

Samkönade par får ingå partnerskap, adoptera och inseminera. Homosexuella och Bisexuella skyddas mot hets och diskriminering i föreningslivet, skolan och på arbetsplatsen. Dessutom får du ett hårdare straff om begår ett brott mot någon på grund av dennes sexuella läggning.

Mycket har hänt och jag är stolt över vara här idag och fira att det är 18 år sen världshälsorganisationens uppvaknande och insikt.

Vi har många framgångar att fira i Sverige, men vi har även saker att skämmas över. Jag skäms över att vi lever i ett samhälle där en 14årig transexuell kille blir stoppad och slagen på väg hem från skolan, i ett samhälle där hans tvillingsyster blir trakasserad på den skola hon går i för att hennes tvillingbror inte längre är hennes tvillingsyster. Jag skäms över att vi inte klarar att hantera sjukvården så att alla som behöver vård och hjälp kan få det. Den fjortonårige killen jag pratar om måste vänta över ett år till innan han kan komma in på den utredningen som ska fastställa hans könsidentitet. Som ska säga att det han känt sen han var sex år gammal. Som hans lågstadieskola inte kunde tvinga bort från honom och som är så uppenbart när en träffar honom är sant, att han är en kille.

Jag inledde detta talet med att prata om 18årsdagen, jag tror inte det finns någon som längtar mer efter 18årsdagen än unga transsexuella, det är först då som de kan få operationer som rättar till deras könsorgan och det är först då de kan få ett personnummer som inte skriker att de är något de inte är. Det är inte rimligt att ungdomar som får diagnosen ”transsexualism” måste vänta tills de fyllt arton innan de kan få den medicinska och framförallt juridiska hjälp som behövs för att de ska må bra och kunna utvecklas.

Redan 2006 antog Grön Ungdom ett transpolitiskt manifest, där fokuset låg på unga transpersoner där vi är tydliga med vad vi vill:

Vi vill utöka diskrimineringslagstiftningen och hetslagstiftningen så att den även innefattar könsidentitet och könsuttryck.

Vi vill säkra att homosexuella, bisexuella och transpersoner som tvingas fly till Sverige på grund av situationen i deras hemländer får stanna.

Vi vill förbjuda användandet av undervisningsmaterial som har kränkande innehåll om homo-, bi- och transpersoner.

Vi vill utöka resurserna för skolhälsovården och säkra att all elevvårdande personal skall ha grundläggande transkompetens.

Vi vill prioritera snabba vårdkedjor och utredningar för unga transpersoner samt ta bort åldersgränsen. I dagens Sverige ska inte ålder vara ett hinder för att få vara den man är.

I RFSL ungdoms reklam för idag stod det att det var dags att se strukturer som gör att homofobin gror och ta itu med dem. Många av dessa strukturer och normer ligger även bakom rasism och främlingsfientlighet. De gröna jobbar aktivt för att förändra dessa strukturer på det juridiska planet. I en grön framtid ska inte sådana strukturer eller normer få råda. Vi jobbar på det politiska planet med att förändra samhället, men förändringar tar väldigt lång tid om de ska göras ovanifrån.

Därför behöver vi alla jobba socialt för att förändra samhället och hindra våld, diskriminering och trakasserier. Att ta diskussionen kring homofobi, bifobi, transfobi, rasism och främlinsfientlighet, med vänner, i skolan, på arbetsplatsen, i föreningar och överallt där de visar sig. Idag är en bra dag att börja städa i samhället. Jag tänker göra det och jag hoppas att ni alla gör det med mig. Tillsammans är det vi som förändrar samhället.

TACK! 

Välkommen ut ur garderoben Beckham!

Jag brukar vara emot att outa kändisar men tycker detta var så roligt att jag måste ta upp det.

"Posh: Bara gaykillar gillar mig" är rubriken på Aftonbladet Klicks webplats där Victoria "Posh" Beckham indirekt avslöjar sin man som homosexuell.

"Alla män som gillar mig är gay. Det är sant. Jag har en riktigt stark gayradar" säger Victoria Beckham till The Sun.

Fastän detta är rätt komiskt så gillar jag inte den här hysterin om vilka kändisarna vill "bedriva älskog" med eller vilka de blir attraherade av, ovasett om det är sexuellt eller emotionellt. Men det är väll sånt som "nöjestidningar" som Klick är till för.

Frågan är ju snarare varför vanlig nyhetsmedia är likadan.

Jag skrev en halvtaskig dikt i somras när jag var på väg hem från Riga Pride. Jag var otroligt irriterad på att tidningarna som skrev om det i princip alla tog upp att migrationsminister Billström varit där och talat. Men framför allt på det faktum att de skrev mer om hans "bisexualitet" än om vad han egentligen hade sagt där. Sen var jag rätt irriterad på att det var Migrationsministern som var där och talade. Vad har det Sveriges Migrationspolitik, som dessutom skickar tillbaka HBTQ-flyktingar, med Pride i Riga att göra? Jag tror nog att det var lite alibilobbying från alliansens sida och tyvärr lyckades det. Det enda media fokuserade var att regeringens "hbt-alibi" hade varit och talat på Riga Pride inte vad han sa i det faktiskt rätt pinsamma tal han höll.

Jag förstår inte varför vi måste veta. Är det intressant att det bara är "bögar" som vill ha Poshie Spice? Är det intressant att migrationsministern ibland kärar ner sig i män? Och framför allt är det mer intressant vad han faktiskt säger när han representerar regeringen?

Graffiti-Malmö håller på Syrrorna!

Jag tycker det är kul med konst och kultur, gärna spontankultur men framförallt konst med ett budskap.

Schulman är inte Guds gåva till männen, heller!

Alex Schulman skriver i sin senaste krönika i tidningen punkt.se (torsdagen den 8 maj 2008) att han när han var 13 år var lite för nyfiken och att han sedan länge fortsatte att fantisera om flickorna han tvingat sig på genom att "av misstag" ha sprungit in i deras duschrum på badhuset. Han skriver detaljerat om hur deras bröst lockade honom, fixerade honom och hur han inte förrän någon kastat en tvål i huvudet på honom lyckats bemöda sig att lämna synen av "...deras bröst. De var så små att det såg ut som om någon sytt in pingpongbollar innanför huden på dem. Jag stirrade på deras endast fläckvis utvecklade könshår...". Han beskriver hur det var hans första sexuella upplevelse och hur han långt efteråt fortfarande tänkte på flickorna som stod "...nakna och med fasa i blicken, och kurade ihop sig på golvet för att skyla sina kroppar" när han hade "ensamsexuella stunder".


Herr Schulman skriver i sin krönika om hur minnena återaktualiserades av att han hamnade i en ångbastu med Rickard Wolf. Han skriver om hur han gärna hade velat få fri tillgång till tjejernas omklädningsrum och att få gå omkring där obehindrat. Han fortsätter med att påstå att Rickard Wolf och övriga homosexuella sitter i en drömsits.

Vad tror han egentligen? Att vuxna homosexuella är perversa små trettonåriga "schulmannar" som går på badhusen för att titta på män så att de sen har något att fantisera om när de har sina "ensamsexuella stunder" några år framöver? Det är vi inte.


Springa in i flickornas omklädningsrum när man är tretton år gammal är något som vissa pojkar gör, mest troligt för att det är spännande och förbjudet. Jag tror inte att särskilt många som gör det fantiserar om de små "pingisbollbrösten" de sett när de har "ensamsexuella stunder" i flera år efteråt heller. Precis som Rikard Wolf och alla andra ickeheterosexuella inte ligger hemma och fantiserar så fort de sett herr Schulmann byta om.

För homosexuella trettonåringar, precis som för vuxna homosexuella, är det inte särskilt spännade eller förbjudet att se nakna kroppar. Det är något som vi gjort hela våra liv och något som är fullkomligt naturligt. Jag vet att jag generaliserar kraftigt, men detta gör jag utifrån mina erfarenheter och alla de jag pratat med under mina 10 år inom sexualpolitiken internationellt och nationellt.


De flesta vuxna ser det inte som något upphetsande att byta om, gå på badhuset eller sitta i en bastu med folk som de skulle kunna attraheras av. Herr Schulmans krönika påminner mest om den homofobi som förekommer på högstadienivå där killarna tror att alla bögar vill ha just dem, som om de var guds gåva till bögarna.


Jag är ledsen om jag pekar på det uppenbara här, men herr Schulman går inte i högstadiet och borde ha kommit på bättre tankar.
Men så är han ju inte gudarnas gåva till männen, heller!