Sydsvenskans webb-tv har precis gjort ett inslag om EkoBoys, parodipojkbandet från Ekosystemteknik på Lunds Universitet. Och jag har förälskat mig.
lördag 28 juni 2008
tisdag 17 juni 2008
Brevsvar
Jag fick till slut ett svar, vet dock inte om jag är nöjd..
Ref. UD2008/19208/MK-U
Tack för Ert brev till utrikesministern. Utrikesministerns kansli har bett UD:s Afrikaenhet att besvara brevet.
Skyddet för de mänskliga rättigheterna är en av de viktigaste utrikespolitiska prioriteringarna för den svenska regeringen. Mänskliga rättigheter skall gälla för alla överallt oavsett sexuell läggning och könstillhörighet. Regeringens menar att all lagstiftning eller praxis som innebär diskriminering av HBT-personer är oacceptabel.
Den svenska regeringen bedömer att frågan om HBT-personers rättigheter i Gambia, särskilt i ljuset av den senaste händelseutvecklingen som Ni relaterar i Ert brev - är så allvarlig att den bör diskuteras centralt på EU-nivå i Bryssel, något vi föreslagit. Sverige har även i EU-kretsen understött ett förslag om en skarp protest mot presidentens utfall. Dessutom har Sverige föreslagit EU:s ordförandeskap att frågan om de mänskliga rättigheterna i allmänhet i Gambia och HBT-personers mänskliga rättigheter i synnerhet tas upp på EU:s Afrikaagenda snarast.
Det är regeringens förhoppning att Sveriges hållning i frågan kommer leda till ökad respekt för HBT-personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna i Gambia.
Stockholm den 17 juni 2008
Vänliga hälsningar,
Andreas Magnusson, UD-AF
08-405 1092 eller 0709-79 8006
Ref. UD2008/19208/MK-U
Tack för Ert brev till utrikesministern. Utrikesministerns kansli har bett UD:s Afrikaenhet att besvara brevet.
Skyddet för de mänskliga rättigheterna är en av de viktigaste utrikespolitiska prioriteringarna för den svenska regeringen. Mänskliga rättigheter skall gälla för alla överallt oavsett sexuell läggning och könstillhörighet. Regeringens menar att all lagstiftning eller praxis som innebär diskriminering av HBT-personer är oacceptabel.
Den svenska regeringen bedömer att frågan om HBT-personers rättigheter i Gambia, särskilt i ljuset av den senaste händelseutvecklingen som Ni relaterar i Ert brev - är så allvarlig att den bör diskuteras centralt på EU-nivå i Bryssel, något vi föreslagit. Sverige har även i EU-kretsen understött ett förslag om en skarp protest mot presidentens utfall. Dessutom har Sverige föreslagit EU:s ordförandeskap att frågan om de mänskliga rättigheterna i allmänhet i Gambia och HBT-personers mänskliga rättigheter i synnerhet tas upp på EU:s Afrikaagenda snarast.
Det är regeringens förhoppning att Sveriges hållning i frågan kommer leda till ökad respekt för HBT-personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna i Gambia.
Stockholm den 17 juni 2008
Vänliga hälsningar,
Andreas Magnusson, UD-AF
08-405 1092 eller 0709-79 8006
måndag 16 juni 2008
Mina förhoppningar om onsdag!
Det är så här jag hoppas att det blir på onsdag.
Om inte Fredrik vågar så hoppas jag Birgitta Ohlsson gör det och att hon lyckas få med sig alla alliansens riksdagsledamöter som tror på frihet och mänsklig integritet.
På onsdagkväll vill jag se på nyheterna hur allianspolitiker trycker avslag och ställer sig på sina stolar.
Om inte Fredrik vågar så hoppas jag Birgitta Ohlsson gör det och att hon lyckas få med sig alla alliansens riksdagsledamöter som tror på frihet och mänsklig integritet.
På onsdagkväll vill jag se på nyheterna hur allianspolitiker trycker avslag och ställer sig på sina stolar.
måndag 9 juni 2008
Ministern som inte bryr sig..
Den 24:e maj skickade jag öppet brev till Utrikesminister Carl Bildt (publicerat på MANA samt skickat till Carl Bildt genom h*ns kontaktsida på Utrikesdepartementets hemsida). Jag har fortfarande inte fått svar på det och Jag undrar om det kan bero på att ministern inte vet vad h*n ska svara eller för att h*n precis som h*ns regering, inte på allvar är intresserad av hbtq- människors rättigheter.
Idag gjorde jag en koll på olika hemsidor:
* Utrikesdepartementet som skrev om ministerns efterfest med Charlotte Perelli, men inget om Gambia.
* Utrikesdepartementets reserekommendationer som fortfarande inte uppdaterats med Gambia.
* Carl Bildts Blogg där h*n skriver om Eurovision inte bara en, utan även två och tre gånger, men såklart inte ett ord om Gambia.
* MANA där Carl Bildt inte svarat.
Jag undrar vad som ska krävas för att ministern ska ta situationen på allvar.
Skamligt!
lördag 7 juni 2008
Greenpeace Rockar!
Greenpeace driver just nu en kampanj Carlgrens bilar - EUs klimatvärstingar som försöker sätta krav på Andreas Carlgren, att h*n ska göra Sveriges bilproduktion från EU's värsta till EU's bästa.
Greenpeace påstår på sin sida att Andreas Carlgren har motarbetat kraven på långsiktigt utsläppskrav för bilindustrin. Skönt att läsa på regeringens sida att Minister Carlgren ska på rådsmöte om bland annat miljökraven på biltillverkning. Synd bara att Carlgren driver en svagare linje än det ursprungliga förslaget.
Skriv på och delta i Greenpeace kampanjen på denna länken.
Och för alla som tvivlar över internetkampanjers relevans vill jag slänga in en länk till "Green my apple" som var/är greenpeace kampanjen som utmanar Apple att bygga världens klimatsnällaste datorer. Vilket fått Apple att lägga om produktionen och börja ta klimatfrågan på allvar.
Greenpeace påstår på sin sida att Andreas Carlgren har motarbetat kraven på långsiktigt utsläppskrav för bilindustrin. Skönt att läsa på regeringens sida att Minister Carlgren ska på rådsmöte om bland annat miljökraven på biltillverkning. Synd bara att Carlgren driver en svagare linje än det ursprungliga förslaget.
Skriv på och delta i Greenpeace kampanjen på denna länken.
Och för alla som tvivlar över internetkampanjers relevans vill jag slänga in en länk till "Green my apple" som var/är greenpeace kampanjen som utmanar Apple att bygga världens klimatsnällaste datorer. Vilket fått Apple att lägga om produktionen och börja ta klimatfrågan på allvar.
onsdag 4 juni 2008
Polistaxi, bara för "brottslingar"?
Den högsta chefen för Skånes poliser, Eva Årestad-Radner granskas nu av åklagare för att h*n eventuellt har missbrukat sin ställning uppger Sydsvenskan.
"Det var i fredags kväll som länspolismästaren och hennes make Holger Radner, tidigare polismästare i Lund, fick skjuts med polisbil 3917 till doktorspromoveringsfesten vid Lunds Universitet." (skriver Joakim Palmkvist i sin artikel)
"Det var i fredags kväll som länspolismästaren och hennes make Holger Radner, tidigare polismästare i Lund, fick skjuts med polisbil 3917 till doktorspromoveringsfesten vid Lunds Universitet." (skriver Joakim Palmkvist i sin artikel)
Visserligen påpekas i artiklen att transporten bara innefattade 500m fågelvägen. Polisens informationsdirektör Lars Förstell tycker att det är tradition att den som representerar polisen kommer i ”målad bil” till promoveringsfesten.
Jag förstår inte riktigt hur det kan vara okej, tradition eller ej, att en tredjedel av de som ska skydda oss från våld, hot och samtidigt hålla ordning agerar taxi åt chefen och dennes partner.
Oavsett hur okej det är eller inte är med fåniga polistraditioner som slösar på vår säkerhet ställer denna historien mig inför ett antal frågor.
Hur ska vi tänka när vi ser polisen?
Nu när vi vet att polisen inte bara transporterar brottslingar eller deras offer?
Kan jag få åka gratistaxi?
Ska jag ringa 112 nästa gång jag är sen till tåget?
Vad ska jag tänka nästa gång jag inte kommer fram på 112?
Det har hänt mig flera gånger, är det för att växeln är upptagna med "taxiresor" åt polis-, brandkårs- och sjukvårdschefer?
Spelar könet någon roll?
Hade det här ens uppmärksammats om länspolismästartiteln fortfarande tillhört en "man"
måndag 2 juni 2008
Varför ska vi behöva försöka vara bra föräldrar?
Tittade in på Michell's blogg Objektivet och jag och fick se en helt absurd bild. Jag måste säga att det är skönt att vi inte längre behöver bry oss om att vara bra föräldrar som har uppsikt och god kontakt med våra barn, det finns ju barnkoppel.
(Tack för lånet av bilden Michell.)
Fast när jag tänker efter vill jag nog hellre bli en god förälder än att dra runt min unge i ett koppel. För övrigt måste jag påpeka att jag tolkar bilden som att barnet hänger lite med huvudet. H*n tycker nog inte alls det är så skoj att vara kopplad, snacka om förnedrande.
Sist i denna nattliga session bloggande vill jag tipsa folk som gillar snygga bilder och en inte så objektiv synvinkel att kolla in bloggen Objektivet och jag:
"ALLTID SETT UR KAMERAOBJEKTIVET. SÄLLAN UR EN OBJEKTIV SYNVINKEL"
hyresrätt vs bostadsrätt = Segregationsproblem?
I dagens Sydsvenskan skriver Britt-Marie Bergström att ombildandet från hyresrätter till bostadsrätter är verkar bli större i Malmö i år än det någonsin varit tidigare. På grund av detta har Comicon konstaterat: ...att politik är svårt ibland, detta för att det är orimligt att försöka minska segregationen genom att höja hyrorna i attraktiva områden. Comicon tycker att den så kallade Malmömodellen är konstig och jag kan inte annat än att hålla med.
Att försöka motverka pengahungriga människors habegär genom att ge dem lite mer vinst är inte lösningen på problemet med segregationen eller bostadsrättsombildandet. Det är som att säga till en unge att h*n får ta lite extra tårta på kalaset om h*n inte köper en bakelse efteråt. Problemet är bara att ungen sakta med säkert kommer att vänja sig vid en större bit tårta och sen tillslut vara så sockersugen att h*n ändå går och köper en bakelse.
Och det verkar ju uppenbarligen som att min ovanstående teori är rätt eftersom Malmös byggkommunalråd Anders Rubin (s) i artikeln sägs tycka att ökningen visar att Malmömodellen inte hjälper. Grattis till insikten Anders, att skapa möjlighet för segregering löser inte problem med segregering. Precis på samma sätt som problemen med rika vill ha mer inte löses av ytterligare möjligheter för rika att tjäna mer pengar.
Så frågan är ju nu vad som kommer att göras åt saken?
Kan politiker ge sig in och förhindra transaktioner mellan människor, ska politiker lägga statliga resurser på att förhindra ombildningar till bostadsrätter?
Nej, jag tycker inte det. Jag tycker att politikernas energi skall ligga på att bygga nya bostäder och se till att alla de som bor i Malmö utan möjlighet till eget boende har möjlighet att få ett eget boende. Jag har inget emot bostadsrättsföreningar, jag gillar demokrati och när beslut om folks vardag ligger nära dem. Problemet är att inte alla i dagens samhälle har möjlighet att ha en egen del i en bostadsrättsförening eller hyreskooperativ samtidigt som regeringen tagit bort alla incitament för att bygga hyresrätter.
De tre styrande partierna i Malmö är överens om att det måste byggas mer, men hur ska det göras om byggföretagen inte vill då de förlorar för mycket på affären. Nej, fler bostäder åt folket, av alla typer. Just nu ser jag bara en lösning, Byt regering NU!
Att försöka motverka pengahungriga människors habegär genom att ge dem lite mer vinst är inte lösningen på problemet med segregationen eller bostadsrättsombildandet. Det är som att säga till en unge att h*n får ta lite extra tårta på kalaset om h*n inte köper en bakelse efteråt. Problemet är bara att ungen sakta med säkert kommer att vänja sig vid en större bit tårta och sen tillslut vara så sockersugen att h*n ändå går och köper en bakelse.
Och det verkar ju uppenbarligen som att min ovanstående teori är rätt eftersom Malmös byggkommunalråd Anders Rubin (s) i artikeln sägs tycka att ökningen visar att Malmömodellen inte hjälper. Grattis till insikten Anders, att skapa möjlighet för segregering löser inte problem med segregering. Precis på samma sätt som problemen med rika vill ha mer inte löses av ytterligare möjligheter för rika att tjäna mer pengar.
Så frågan är ju nu vad som kommer att göras åt saken?
Kan politiker ge sig in och förhindra transaktioner mellan människor, ska politiker lägga statliga resurser på att förhindra ombildningar till bostadsrätter?
Nej, jag tycker inte det. Jag tycker att politikernas energi skall ligga på att bygga nya bostäder och se till att alla de som bor i Malmö utan möjlighet till eget boende har möjlighet att få ett eget boende. Jag har inget emot bostadsrättsföreningar, jag gillar demokrati och när beslut om folks vardag ligger nära dem. Problemet är att inte alla i dagens samhälle har möjlighet att ha en egen del i en bostadsrättsförening eller hyreskooperativ samtidigt som regeringen tagit bort alla incitament för att bygga hyresrätter.
De tre styrande partierna i Malmö är överens om att det måste byggas mer, men hur ska det göras om byggföretagen inte vill då de förlorar för mycket på affären. Nej, fler bostäder åt folket, av alla typer. Just nu ser jag bara en lösning, Byt regering NU!
söndag 1 juni 2008
Problemet med synen på sig själv!
På den internationella dagen mot homofobi, den 17:e maj, debatterade jag mot en representant från Ung Vänster och en från Moderata Ungdomsförbundet (MUF) på den folkfest mot homofobi som annordnades i Folkets Park. Det var en lugn och sansad debatt som mer hade formen av en frågestund än en debatt. Som ett sidospår kan jag här berätta att det tragiskt nog bara var Ung Vänster, MUF och Grön Ungdom av de partipolitiska ungdomsförbunden som skickat talare och debattörer, men det är inte det som den här bloggen ska handla om.
På frågan om vad vi som ungdomsförbund gjorde för att internt jobba med normer och strukturer inom våra förbund var det bara personen från Ung Vänster som hade lite jobbigt att svara. Kanske för att Ung Vänster inte är kända för sitt normkritiska arbete, utan snarare bristen på kunskap. Personen från Ung Vänster gav ett lite luddigt famlande svar men klarade det ändå rätt bra. H*n visade att de i alla fall har börjat tänka på saken, vilket är ett gott steg på vägen.
Den unga moderaten däremot svarade självsäker som få, att de har inget sådant arbete för de ser alla på individnivå och jobbar på individnivå. Då kunde jag inte längre hålla mig till frågestundsordningen utan frågade snällt ungmoderaten och moderatorn om jag fick ställa en fråga. “Så då menar du att det inte finns några som helst normer inom MUF?” Svaret jag fick var “Nej, det finns det inte.”
Tänk vad skönt att tillhöra normen så mycket att en inte ens reflekterar över att det finns folk som kanske tycker som mig men inte vill eller kan vara med i min organisation för att de inte känner sig hemma där. Tänk vad skönt att aldrig behöva se strukturer för att allting ju är på individnivå, Och tänk vad skönt att varenda gång någon säger något fel eller kränkande så är det den personen som är dum, och sen nästa, och nästa och nästa…
Det måste vara frustrerande som avvikare i MUF att behöva ta alla diskussioner om normer, strukturer och ojämlikhet med varje individ var för sig. Istället för att kunna belysa normen och strukturen som gör att folk beter sig som de gör. Jag skulle bli väldigt trött i huvudet av att behöva ha samma diskussion med några tusen personer. När jag väl hade varit klar hade omflyttning inom organisationen och nya medlemmar som kommit till orsakat att jag fått börja om igen. Snacka om effektiv metod för att avväpna och isolera de som inte passar in.
Anledningen till att jag skriver det här nu är för att jag precis hamnade i en diskussion på Grön Ungdoms interna debattforum. Där menade en person att en motion gått igenom på GU’s Riksårsmöte bara för attt den innehöll ordet queer och folk inte vågade annat än att vara positiva. Det var där jag insåg vad problemet var i Grön Ungdom.
Vi har länge varit positiva till ordet queer och vi har länge jobbat med homo-, bi-, trans- och queervänlig politik. Kan det vara så att vi har varit för dåliga på att titta på oss själva? Att vi i arbetet med att driva en queer politik utåt tagit för givet att vi är en queer organisation? I en undersökning som gjordes förra året i Grön Ungdom var det inte så många som svarade. Men av de som svarade hade 75% någon gång kännt obehag på en aktivitet. När jag skrev motionen som låg bakom undersökningen så var det ungefär det här resultatet jag trodde vi skulle få. Men många blev chockade.
Här sitter jag nu, på tåget på väg till ett möte i Helsingborg, och funderar på hur jag ska göra för att ännu tydligare lyfta frågan om normer och strukturer inom mitt eget förbund. Jag vill inte att vi som ungmoderaterna ska gömma oss bakom en skröna och fortsätta ignorera normer och strukturer som i längden är skadliga för organisationen och dess medlemmar.
Moderata Ungdomsförbundet hävdar att de inte har några problem med normer och strukturer för att de ser allt på individnivå. Grön Ungdom tar inte itu med sina normer och strukturer för att de driver en så queer politik.
Frågan är vad som är värst?
På frågan om vad vi som ungdomsförbund gjorde för att internt jobba med normer och strukturer inom våra förbund var det bara personen från Ung Vänster som hade lite jobbigt att svara. Kanske för att Ung Vänster inte är kända för sitt normkritiska arbete, utan snarare bristen på kunskap. Personen från Ung Vänster gav ett lite luddigt famlande svar men klarade det ändå rätt bra. H*n visade att de i alla fall har börjat tänka på saken, vilket är ett gott steg på vägen.
Den unga moderaten däremot svarade självsäker som få, att de har inget sådant arbete för de ser alla på individnivå och jobbar på individnivå. Då kunde jag inte längre hålla mig till frågestundsordningen utan frågade snällt ungmoderaten och moderatorn om jag fick ställa en fråga. “Så då menar du att det inte finns några som helst normer inom MUF?” Svaret jag fick var “Nej, det finns det inte.”
Tänk vad skönt att tillhöra normen så mycket att en inte ens reflekterar över att det finns folk som kanske tycker som mig men inte vill eller kan vara med i min organisation för att de inte känner sig hemma där. Tänk vad skönt att aldrig behöva se strukturer för att allting ju är på individnivå, Och tänk vad skönt att varenda gång någon säger något fel eller kränkande så är det den personen som är dum, och sen nästa, och nästa och nästa…
Det måste vara frustrerande som avvikare i MUF att behöva ta alla diskussioner om normer, strukturer och ojämlikhet med varje individ var för sig. Istället för att kunna belysa normen och strukturen som gör att folk beter sig som de gör. Jag skulle bli väldigt trött i huvudet av att behöva ha samma diskussion med några tusen personer. När jag väl hade varit klar hade omflyttning inom organisationen och nya medlemmar som kommit till orsakat att jag fått börja om igen. Snacka om effektiv metod för att avväpna och isolera de som inte passar in.
Anledningen till att jag skriver det här nu är för att jag precis hamnade i en diskussion på Grön Ungdoms interna debattforum. Där menade en person att en motion gått igenom på GU’s Riksårsmöte bara för attt den innehöll ordet queer och folk inte vågade annat än att vara positiva. Det var där jag insåg vad problemet var i Grön Ungdom.
Vi har länge varit positiva till ordet queer och vi har länge jobbat med homo-, bi-, trans- och queervänlig politik. Kan det vara så att vi har varit för dåliga på att titta på oss själva? Att vi i arbetet med att driva en queer politik utåt tagit för givet att vi är en queer organisation? I en undersökning som gjordes förra året i Grön Ungdom var det inte så många som svarade. Men av de som svarade hade 75% någon gång kännt obehag på en aktivitet. När jag skrev motionen som låg bakom undersökningen så var det ungefär det här resultatet jag trodde vi skulle få. Men många blev chockade.
Här sitter jag nu, på tåget på väg till ett möte i Helsingborg, och funderar på hur jag ska göra för att ännu tydligare lyfta frågan om normer och strukturer inom mitt eget förbund. Jag vill inte att vi som ungmoderaterna ska gömma oss bakom en skröna och fortsätta ignorera normer och strukturer som i längden är skadliga för organisationen och dess medlemmar.
Moderata Ungdomsförbundet hävdar att de inte har några problem med normer och strukturer för att de ser allt på individnivå. Grön Ungdom tar inte itu med sina normer och strukturer för att de driver en så queer politik.
Frågan är vad som är värst?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
