Vilken underbar dag, 18 årsdagen.
Det är 18 år sedan världshälsoorganisationen avskrev homosexualitet som sjukdom. Det är en 18årsdag som jag tycker är värd att fira. Mycket har hänt i Sverige under de här 18åren.
Samkönade par får ingå partnerskap, adoptera och inseminera. Homosexuella och Bisexuella skyddas mot hets och diskriminering i föreningslivet, skolan och på arbetsplatsen. Dessutom får du ett hårdare straff om begår ett brott mot någon på grund av dennes sexuella läggning.
Mycket har hänt och jag är stolt över vara här idag och fira att det är 18 år sen världshälsorganisationens uppvaknande och insikt.
Vi har många framgångar att fira i Sverige, men vi har även saker att skämmas över. Jag skäms över att vi lever i ett samhälle där en 14årig transexuell kille blir stoppad och slagen på väg hem från skolan, i ett samhälle där hans tvillingsyster blir trakasserad på den skola hon går i för att hennes tvillingbror inte längre är hennes tvillingsyster. Jag skäms över att vi inte klarar att hantera sjukvården så att alla som behöver vård och hjälp kan få det. Den fjortonårige killen jag pratar om måste vänta över ett år till innan han kan komma in på den utredningen som ska fastställa hans könsidentitet. Som ska säga att det han känt sen han var sex år gammal. Som hans lågstadieskola inte kunde tvinga bort från honom och som är så uppenbart när en träffar honom är sant, att han är en kille.
Jag inledde detta talet med att prata om 18årsdagen, jag tror inte det finns någon som längtar mer efter 18årsdagen än unga transsexuella, det är först då som de kan få operationer som rättar till deras könsorgan och det är först då de kan få ett personnummer som inte skriker att de är något de inte är. Det är inte rimligt att ungdomar som får diagnosen ”transsexualism” måste vänta tills de fyllt arton innan de kan få den medicinska och framförallt juridiska hjälp som behövs för att de ska må bra och kunna utvecklas.
Redan 2006 antog Grön Ungdom ett transpolitiskt manifest, där fokuset låg på unga transpersoner där vi är tydliga med vad vi vill:
Vi vill utöka diskrimineringslagstiftningen och hetslagstiftningen så att den även innefattar könsidentitet och könsuttryck.
Vi vill säkra att homosexuella, bisexuella och transpersoner som tvingas fly till Sverige på grund av situationen i deras hemländer får stanna.
Vi vill förbjuda användandet av undervisningsmaterial som har kränkande innehåll om homo-, bi- och transpersoner.
Vi vill utöka resurserna för skolhälsovården och säkra att all elevvårdande personal skall ha grundläggande transkompetens.
Vi vill prioritera snabba vårdkedjor och utredningar för unga transpersoner samt ta bort åldersgränsen. I dagens Sverige ska inte ålder vara ett hinder för att få vara den man är.
I RFSL ungdoms reklam för idag stod det att det var dags att se strukturer som gör att homofobin gror och ta itu med dem. Många av dessa strukturer och normer ligger även bakom rasism och främlingsfientlighet. De gröna jobbar aktivt för att förändra dessa strukturer på det juridiska planet. I en grön framtid ska inte sådana strukturer eller normer få råda. Vi jobbar på det politiska planet med att förändra samhället, men förändringar tar väldigt lång tid om de ska göras ovanifrån.
Därför behöver vi alla jobba socialt för att förändra samhället och hindra våld, diskriminering och trakasserier. Att ta diskussionen kring homofobi, bifobi, transfobi, rasism och främlinsfientlighet, med vänner, i skolan, på arbetsplatsen, i föreningar och överallt där de visar sig. Idag är en bra dag att börja städa i samhället. Jag tänker göra det och jag hoppas att ni alla gör det med mig. Tillsammans är det vi som förändrar samhället.
"Alla män som gillar mig är gay. Det är sant. Jag har en riktigt stark gayradar" säger Victoria Beckham till The Sun.
Fastän detta är rätt komiskt så gillar jag inte den här hysterin om vilka kändisarna vill "bedriva älskog" med eller vilka de blir attraherade av, ovasett om det är sexuellt eller emotionellt. Men det är väll sånt som "nöjestidningar" som Klick är till för.
Frågan är ju snarare varför vanlig nyhetsmedia är likadan.
Jag skrev en halvtaskig dikt i somras när jag var på väg hem från Riga Pride. Jag var otroligt irriterad på att tidningarna som skrev om det i princip alla tog upp att migrationsminister Billström varit där och talat. Men framför allt på det faktum att de skrev mer om hans "bisexualitet" än om vad han egentligen hade sagt där. Sen var jag rätt irriterad på att det var Migrationsministern som var där och talade. Vad har det Sveriges Migrationspolitik, som dessutom skickar tillbaka HBTQ-flyktingar, med Pride i Riga att göra? Jag tror nog att det var lite alibilobbying från alliansens sida och tyvärr lyckades det. Det enda media fokuserade var att regeringens "hbt-alibi" hade varit och talat på Riga Pride inte vad han sa i det faktiskt rätt pinsamma tal han höll.
Jag förstår inte varför vi måste veta. Är det intressant att det bara är "bögar" som vill ha Poshie Spice? Är det intressant att migrationsministern ibland kärar ner sig i män? Och framför allt är det mer intressant vad han faktiskt säger när han representerar regeringen?
